Come a little closer
Väl hemma sen började hon dock spy igen, ungefär varannan dag. Hade världens bästa vecka på praktiken och allt har varit så kul, men att ha en krasslig hund förstörde mig lite grann. Man har ständigt ett ton bekymmer på axlarna och att se sin hund hängig är fruktansvärt. Jag åkte in med henne igår eftermiddag och där blev hon kvar på obestämd tid. Jag storbölade över att behöva lämna henne, men efter samtalet därifrån idag så verkade hon inte sakna mig. Hon är nöjd så länge någon tar hand om henne och dropp har gjort henne mycket piggare. Det är dock fortfarande oroligt i mitt mattehjärta, och jag vill inte ta något för givet även om de verkade ganska positiva. Jag hoppas de listar ut vad det är imorgon och att hon får komma hem. Jag saknar min plutt. Alldeles för ensamt utan fyra tassar som trippar efter en var man än går. FY. Nu vill jag gråta igen.
Håll tummar och tår är ni snälla. Och så passar vi på att hålla tummarna för att Loreen tar hem hela skiten ikväll.
Don't worry, be happy!
Hej vänner!
I helgen var det full rulle. När jag inte jobbade var jag med kusinerna och fixade i ordning för, och var med på, hopptävling med Jopline. Ponnytävlingar är lite lätt livsfarligt, men kul var det och det gick bra för Sanna!
Det har varit kort vecka på praktiken. Bara två dagar den här veckan, men två mycket bra sådana. Jag gillar verkligen min handledare supermycket och klassen är väldigt go.
Efter att ha gått upp 6 eller tidigare i nio dagar (borde vara något slags rekord för mig), tyckte jag att det var läge att ta tåget till Göteborg i tisdags kväll för att vila upp mig över långhelgen. Vila upp mig var det ja. Vi blev väckta av Cezella vid ettsnåret på natten som ville ut och diarréa. På detta vis fortsatte det hela dagen med diarré och kräkningar, och när hon tillslut bajsade blod var jag inte så kaxig längre. Linus kom hem från jobbet och vi åkte akut till veterinären, där man efter röntgen kunde konstatera att ingenting satt fast i tarmen och att hon antagligen fått i sig något tokigt/åkt på magsjuka. Eftersom hon dricker vatten hemma, behövde hon inte läggas in som tur var. Ett par tusingar fattigare åkte vi därifrån med magmedicin, gott samvete och en aningens piggare hund. Att slippa gå runt och fundera får vara värt alla pengar i världen. På kvällen var hon mer sig själv, men även inatt (typ nu) vaknade jag av hulkningar och en hund som var sugen på att gå ut och prutta. Nu ligger vi och myser i soffan så får den dära mannen sova ifred. Så nej, värst utvilad kommer jag nog inte vara efter denna helg men huvudsaken är att mitt hjärta blir frisk. Det värsta som finns är att se sitt djur må dåligt. FY!
Oh why'd you have to be so cute?
På fredagskvällen kom min älskade och vi drog direkt till mamma där även Henkan och Johanna var på besök. Vi bjöds på hemmagjord pizza och givetvis godis i stora lass. På lördagen sov vi för länge, men hann i alla fall med ett besök på Karlstads nya lilla outletområde (som inte är mycket att hänga i granen om jag får säga det själv) innan jag började jobba. Jobbade även söndag morgon, och Limpan roade sig med diverse olika grejer medan jag hängde på Savoy. Söndagkvällen spenderades återigen i Vålberg då mellankussen skulle firas och detta var som vanligt en mysig tillställning. Speciellt med tanke på morbror Thomas berättelser om att skita i brallan osv osv.
Måndagen var en stor dag i mitt liv. Min första dag som lågstadielärare. Min praktik har alltså börjat och jag är galet trött om kvällarna (att jag sitter och skriver nu beror på att jag egentligen är sjukt övertrött och har övergått till att vara störande pigg istället). Mina dagar spenderas med en urgullig handledare och 20 tredjeklassare. Vi har roligt och jag kommer mer och mer in i det. Idag har det exempelvis stått skolskogen på schemat. Välkommen till ditt nya liv bullfröken Helene!
Måndagkvällen hängde jag på gymmet. Igår hängde jag i skogen på skutberget för att hitta takten för Vårruset som jag knäppt nog gick med på att köra. Och en kväll som denna har jag hängt hos pappsen och blivit bjuden på middag.
Ursäkta för långt och tråkigt inlägg som vanligt. Lovar inget mer än att jag lovar att FÖRSÖKA skriva kortare och oftare. Pusshej nu ska fröken sova. Eller förresten, några bilder kan ni få först!
My precious!
I told you to be patient
Redovisning imorgon och sen direkt till jobbet, vilket breder ut sig finfint över hela helgen. Jag och Cezella ska dessutom flytta till Vålberg för en knapp vecka på lördag för att vara "barnvakt". Gött med trädgård, hus och frisk luft. Ska njuta!
This house no longer feels like home
Därefter har veckan spenderats lite grann i stallet, där jag tagit hand om kussarnas hästar Elini och Jopline. Jag och pappa har gjort något annorlunda och gått på stand up i form av Grottmannen, vilket var en födelsedagspresent från honom. Vi skrattade gott, och det var ju tur med tanke på att det var vad vi hade blivit lovade! I fredags hade jag mina tre fina ex-kombos+Amanda+Isabelle här för lite chips- och spelkväll. Cezella fick leka med sin nya valpkompis Milo så hon fick också ha party!
Resten av helgen har jag jobbat. Inför söndagens jobb laddade jag upp med en långpromenad på Hammarö med Anna (som är på hemmabesök), mamma och Annas mamma. Och alla hundarna förstås. I måndags hade jag och Anna myskväll och igår var dagen fullspäckad av skola och jobb.
Blir så förvirrad av alla mina bästisar som rör på sig hela tiden. Amanda har just flyttat till Göteborg. Då kom Anna hem på besök, och när Anna åker tillbaka till Malmö kommer Scott hem från Verbier. Kan inte alla bara vara här. Hela tiden. Vore det allra bästa!
Här får ni några mer eller mindre söta bilder!
You still owe me a reason
Förra veckan var jobbig för mig, som inte är så van att ta ut mig längre. För lite sömn och mycket fokus (jag vill gärna skylla det på att min kalender var borta, så det som tog mest energi från mig var att hålla koll på vad som skulle hända) hör inte till vanligheterna längre. I vilket fall lyckades jag hinna med de tre skoluppgifterna och jag jobbade fem av sex dagar. Tack och lov fick jag ett break på min födelsedag med släktmys, mat, tårta och presenter. Jag önskade mig mest pengar till mitt lilla reseprojekt som förhoppningsvis blir av i sommar. Förutom det fick jag till exempel en fin ny mixer, smörgåsgrill, pandoraberlock, iphonelurar och annat smått och gott. 20 gigantiska rosor från min man kom med bud på morgonkvisten också. Tack alla för att ni skämmer bort mig!!!
I söndags red jag kussens häst och det var på tok för längesen. Fick mersmak till max eftersom Elini var en dröm dagen till ära, och det känns bra att veta att det blir mer av rideriet efter påskhelgen!
Jag har även tagit tag i mitt knäproblem. Återstår att se om det bli operation eller om jag kan pumpa upp mina lårmuskler och kanske slippa operera mig. Nu är det alltså rehab för fulla muggar! Inget jag inte gjort förut om man säger så..
Nu ska jag packa. Tar tåget till Göteborg tidigt imorgon för att fira lite påsk. Sa nyss hejdå till vovven som ska få bo hos mamma i helgen så hon slipper åka tåg och träffa massa smålänningar. Detta gör ju givetvis att jag sitter här med gråten i halsen. Det är det sorgligaste jag vet att lämna henne, även om jag vet att hon har det lyxigt hos mamma. Hatar att sova utan henne. Hatar att hon inte är här och lägger tassen på min hand för att jag sitter med datorn istället för att klappa henne. ÄLSKAR MIN HUND LITE FÖR MYCKET!
Glad Påsk :)
In this hole i've fallen down
BRÖÖÖÖÖL. Hektisk vecka. Fyra arbetspass, en hemtenta, en examinerande gruppuppgift och ett seminarium. Och någonstans däremellan ska jag hinna med att fylla år. Äh, 22 är ingen viktig ålder har jag hört. För mycket att hålla ordning på för en gammal kvinna. Och dessutom blir det inget med Trysil i helgen vilket var planen. BRÖL. BRÖL. BRÖL. Men ha en trevlig vecka ni allihop vettja!
I'm everybody's girl
Cezella har varit världens duktigaste tågvovve, så nu slipper jag vara rädd att förra gången (med ersättningsbuss och kattsällskap) satte djupa spår i min lilla Chess. Väl hemma igår sov hon som en stock medan jag och Amanda korkade upp vinflaskorna för ett liten dansutgång. Templet bjöd på mycket folk, en löningshelg som denna, och det var en helt okej kul kväll. Jag dog som vanligt i sängen alltför sent (men man ska inte vara ledsen på sommartiden).
Nu har jag avnjutit en frukost på balkongen, och inväntar lite marängswiss-sällskap i form att broder Henric & co. Lite blåsigt är det, men jag tvingar mig själv att sitta ute för det är ju trots allt soligt. Solen är bäst. Hej fräknar!
snosig sovvovve som gillar att vara i centrum
Baby you're the best
Jag lever loppan i Göteborg den här veckan i ren hemmafruanda. Jag tackar vädergudarna för att vinden håller sig borta, så jag kan sitta på balkongen i solen hela dagarna och göra ingenting. Okej, så bra kanske livet inte är då vi har inläsningvecka = läsa barnböcker och skriva sjukt tråkig läslogg hela dagarna. Men det blir ju roligare när det kan göras utomhus! Varvar detta med hundpromenader och springturer. Idag fick Cezella en huskykompis i skogen och jag fick tillhörande hussekompis som ville bjuda in mig på lite grekisk mat, vilket jag vänligt med bestämt tackade nej till.
På kvällarna kommer arbetaren hem (bra att jag känner mig hemma) och då äter vi massa god mat och njuter av varandras sällskap som man så fint säger. Igår var vi på bio och såg Safe House (jag bestämde inte), och den var ganska grabbig men ganska bra.
Chessie gillar att spana från balkongen!
Go and find the right one to save
Världens sötaste vovve med ett flaxande öra och svansen upp i vädret! 
Kiss you hard before you go
Det lustiga är ju att det i princip alltid är när man tänkt tanken som det händer. Min köksfläkt är dålig så ibland måste jag ha fönstret öppet när jag lagar mat (som tur är lagar jag inte så mycket mat). Häromdagen var en sådan dag, så jag öppnade fönstret och tänkte tanken att jag nog borde flytta min glasljusstake och ställa den på köksbordet medan fönstret var öppet. Som jag alltid gör annars. Min hjärna fick nog för sig att det börjar bli ett jobbigt moment så därför struntade jag i att ta bort ljusstaken, och givetvis blåste det halv storm ute. Ni förstår var som hände. Det small till, och det var bara att ta fram dammsugaren (som jag hade haft framme fem minuter tidigare) igen. Det mest komiska var att jag och Amanda pratade om just detta dagen innan och även detta hade jag i åtanke när jag tog beslutet att inte flytta ljusstaken. VARFÖR ÄR MAN SÅ HIMLA DUM?!
Förutom att älska mig själv lite mer än vanligt så flyter livet på i vanlig ordning. Har legat i influensa en vecka, men är nu åter på banan. Läser en massa barnlitteratur om dagarna, och har planer på att skola mig till golfproffs. I helgen är jag ledig från jobb, men definitivt inte ledig från hemmaskola. Godis och mys ska jag dock ta mig tid till för det är alla värda en melodifestivallördag!
I'm a goddamn coward, but then again so are you
Andra bullar att bo själv kan man ju säga. Visserligen klarar man ju att gå och hämta medicin själv. Och man kan känna själv om man har feber eller inte. Det enda viktiga är att känna att någon bryr sig. Och jag har ett gäng fina människor i mitt liv som gör just detta. Bryr sig. Ser till att jag får mat och ger mig matlåda, kommer med semla, erbjuder sig att vara medicin- och godisbud och att gå ut med Cezella. Ni är fina och det ska ni veta.
Nu får det vara nog. Jag är trött på att hosta upp lungor och svetta ned sängkläderna. Inatt ska jag sova hela natten utan ett snarkmonster bredvid mig och bli frisk!
Saknaden...
It's you I find like a ghost in my mind
Tentan avklarad och det kändes faktiskt hyfsat bra, för att knappt ha pluggat. Bara för att jag säger att det kändes bra, kommer jag antagligen få tillbaka den med ett stort U skrivet med röd spritpenna. Bäst känns det att den är överstökad, åtminstone för nu. Hade dock suttit fint med ledig helg (speciellt när Isabelle hojtar till om skidhelg i sälen), men hotellet kallar så jag får helt enkelt lov att ha söndag som min nästa dag att längta till. Då kommer den där killen hit för mys, och det är väl på tiden! (En fågel viskade i mitt öra att det bara är Chardonnay och efterrätter som gäller på jobbresa i Frankrike, så där behöver han ju inte vara alltför länge).
Efter bara ett par timmars sömn inatt, en försovning som heter duga (hann dock till tentan) och tentaskrivande drog jag till skutberget för att masa mig runt milen med vovven som knappt hann kissa imorse. Jag sprang där jag kunde, kanske 3 km totalt, och resten fick jag lov att gå för det var isgata. Och när jag inte gick låg jag på backen. Jösses vad många gånger jag ramlade! Hem och duscha hunden och nu är vi döda. DÖDA. Ska nog ta en liten powernap så jag kan föra ett vaket samtal med Isabelle ikväll!
Ungefär jag i skogen
I don't even need your love
På torsdag har vi tenta och jag är inte alls med i matchen. Har ingen motivation överhuvudtaget just nu. Tänker alldeles för mycket på annat. Är inne i någon slags egoperiod och jag vill må tiptop, vilket jag kanske inte hela tiden gör. Jag känner att jag har lätt för att bli besviken, och jag får för mig att jag anstränger mig mer än andra emellanåt. Att folk betyder mer för mig än vad jag gör för dem. Dumma jag som har onda spöken i huvudet! Men det faktum att jag hade djupare samtal med någon jag känt i tio minuter i lördags än jag har med folk jag känt i hela mitt liv gör ju att man blir lite orolig. Bäst just nu mår jag när jag får mocka hästbajs och galoppera på hästapållen med vovven lyckligt springandes omkring. Efter torsdag ska jag försöka få mer tid till det i mitt liv.
